Skolstart!

Idag var den stora dagen kommen. Skolan börjar! Det har varit blandade känslor för Siris del och igår låg hon och grät och saknade sina kompisar och, allra mest, sina kusiner. Det hela började med något helt annat som hon var ledsen över, men jag misstänker att hon tänkte mycket på skolan som skulle börja och alla nervösa och helt okända känslor som flyter runt i den där lilla kroppen.
Själva har vi ju varit helt övertaggade och förväntansfulla och bara längtat. Men det är klart att det är massa både stora och små tankar när man flyttar till ett helt annat land och ska skaffa sig en helt ny bank med vänner, något som verkligen inte har varit bristvara hemma i Sverige.
Även om vi pratat mycket om detta så blev det väl inte verklighet förrän igår.
Oscar däremot, har nog inte förstått alls att han ska byta förskola. Det har i alla fall inte varit något som har tyngt honom. Men han tar verkligen efter sin storasyster i allt och igår vid sagostunden innan läggdags så satt han och pratade om hur mycket han saknade sin Mathilda, Nisse och Felicia på förskolan hemma i Sverige.
Vi har verkligen kommit in i semestersvängen med både morgontider och kvällstider, så att kliva upp innan klockan sju har inte hänt sedan vi kom hit. Men det sköna var att kliva upp innan klockan ringde i alla fall, och det är nog ett tecken på att även jag kände mig ganska förväntansfull, nyfiken och lite nervös inför vad det var vi hade gett oss in i.

Morgonen flöt ändå på riktigt bra och barnen ville verkligen komma iväg till skolan, so far so good.
Dagen idag var egentligen ingen vanlig dag. Det var upprop och presentation av lärare och elever.
I Siris gäng är de 6 st elever (mellan åk 1-6) för tillfället, vilket känns som en kanonstart. Det kommer komma fler elever senare under hösten så klasserna kommer delas upp.
I Oscars grupp var de fem tror jag, inkl Oscar så det kändes också kanonbra.
Jag tror att båda två kommer trivas jättebra och få många nya vänner genom året. Lärarna verkar också super och nu känns allt lite lugnare och stabilare i sinnet när man fått sätta sina första känslor på något man inte riktigt visste så mycket om.

Igår var den första dagen jag faktiskt frös. Vi var nere på stranden och som vanligt lekte Siri och Peter delfiner i vågorna, medans jag och Oscar höll oss i vadnivå och plaskade lite vid strandkanten, retade upp lite krabbor från sandhålen och letade efter snäckor.
Vi såg att det började svartna på himlen, men hade ändå en plan att åka till den lilla affären, där man kan hitta en och annan svensk produkt. Vårt mission; KALLES KAVIAR. Vi tuffade dit i vår sarang och handlade det nödvändigaste, inkl Kalles och gröna oliver, och sedan styrde vi vår kos hem. Det började att regna lite smått, till att övergå i ganska mycket regn. Peter brassade på med moppen och visst, det var ju skönt att komma hem fortare, men regnet piskade en i både ansikte och kropp och där satt vi i våra blöta saronger och badkläder, helt dyngsura, och frös en aning. Men vad gör väl det när man är i Thailand 😎.
Precis när vi hade kommit hit till byn, så pratade vi om ormar. Vi diskuterade om det finns orm i just detta område av Thailand, och kom fram till att det inte borde finnas så mycket orm här, men informerade ändå barnen om att vara försiktiga. Inte gå i högt gräs eller intill dikkanterna eller ge sig in i buskage osv, Peter tyckte jag bara skrämde barnen med att säga så, men jag tycker ändå att det är bättre att de ska veta vad de ska undvika, eftersom ett ormbett faktiskt kan betyda döden i detta land.
Jo, men vad är det vi stöter på i vår spurt hem i ösregnet. Om inte en orm. (Förhoppningsvis en väldigt död orm, men ändå för troligtvis bara några minuter tidigare, en livs LEVANDE orm)
Japp men då har vi fått svar på denna ovisshet. Så på med respekten för det Thailändska djurlivet. Framförallt regniga dagar, men självklart alla dagar, just in case.

Det känns ju i alla fall tryggt med fem katter på altanen som jagar bort de större djuren, och våra små miniödlor i taket som håller insekterna borta 😍.

Äntligen fredag

Jaha, nu var det helg igen och gud vad skönt det ska bli....😂
Skämt å sido. Jag längtar faktiskt till vardagen.
Innan vi åkte så var allt i en enda röra, då vi båda blev tvungna att jobba hela sommaren samtidigt som barnen var hemma, samtidigt som man skulle packa allt inför resan, samtidigt som man skulle flyttstäda, samtidigt som...ja ni förstår.
Sen vi kom hit har vi på riktigt haft semester, och det har varit riktigt skönt att ha fått hänga med barnen på riktigt utan telefonsamtal och mail då vi fått otroligt bra hjälp från en kär vän som sett till att sköta allt galant medans vi legat vid poolen och sprungit runt på marknader.
Men ändå så ska det bli skönt att SKAPA sin egen vardag.
Idag gjorde vi köttfärssås och makaroner, första lagade rätten sedan vi kom hit, och vi tänkte att hur ska detta gå, vi saknar ju hälften av de ingredienser vi använder hemma. Men det gick och tro det eller ej, den blev godare än hemma. Utan vitlök, soya och tomatpure. Ungarna åt som aldrig förr och det kändes som lyxig vardag denna soliga fredag.
Vi startade morgonen med att gå upp redan klockan sju. Check på att vi nu är inne i dygnsrytmen igen.
Vi tog vår sköna tuktuk (eller sarang som det egentligen heter) och åkte ner till Coca cola beach. Det är en lugnare strand och jag tror att det kan vara riktigt schysst där på högsäsong. De välkomnade oss häromdagen då vår husvärd visade oss stranden och vi sa hej till ägarna. Deras då otäcka hundar i nattmörkret (vi var där efter solnedgång härom kvällen) var nu inte alls lika ivriga utan låg och slumrade på sina ställen runt om restaurangen som ligger precis invid stranden.
Vi möts av små tussar som kommer vinglandes emot oss. Herregud vilka små gosbollar. Till och med jag, som nog kan vara en av de mest rädda människor på denna jord för hundar, satt och klappade och lekte med dem. Hade man fått löfte om att en hund kan vara sådär liten och söt hela livet skulle jag inte tveka en sekund på att skaffa en.

Det var riktigt schyssta vågor idag, alldeles lagom för att vi skulle kunna vara i alla fyra. Siri och Peter är ju som fiskar i vattnet och jag och Oscar är lite mer försiktiga i början.

(Man behöver inte kolla sin plats efter ficktjuvar när man är i badet ialla fall 😂, vi var dem enda här idag)
Det gick ju faktiskt att vara på stranden idag för det var något mulet och blåste en del så det blev inte så olidligt varmt. Vi passade på att bygga sandslott, jag och Siri, och samlade på oss en väldans massa snäckor som jag kanske ska försöka mig på att skapa något kreativt av här hemma.

Nu sitter vi här och betar av det sista jobbgrejerna för idag, barnen har somnat och vi ser fram emot en ny dag imorgon.
Godnatt från Thailand, Mae Phim

Installerade i huset

Äntligen framme!
Vi kom till bangkok i söndags morse och jag började genast fila på ett inlägg. Det gick tyvärr inte att publicera, då vårat 5-stjärniga hotell hade 1-stjärnigt nätverk.
Vi upptäckte dessutom att våra barn inte ansågs femstjärniga.
Vi hade valt en våning högt upp och balkong utöver floden och staden och den var verkligen helt otrolig. Dock så låser de alla rum då man har barn, p g a säkerheten, vilket i sig kanske kan vara bra, men inte vad vi hade valt. Självklart skulle barnen aldrig få vara ensamma på balkongen eller ens få för sig att titta över kanten. Peter stod i alla fall och lirkade med låset i en halvtimme med en pincett och till slut kom Siri och sa "låt mig försöka". Vem får upp låset om inte vår alldeles egna lilla inbrottstjuv Siri.

Lite skillnad på utsikten med och utan balkongdörr!!

Vi satt på golvet alla fyra, alldeles tysta så vi inte skulle bli upptäckta, och blickade ut över staden och det var helt magiskt.
En annan grej som störde mig något otroligt var att det fanns en tak restaurang, också det med otrolig utsikt. Denna fick vi heller inte besöka med barnen. Jag kan absolut förstå att de inte vill ha gäster med barn, men vi fick inte ens gå in och kolla in stället och då var vi ändå där långt innan middagstid.
Jaja, poolen var ändå schysst. (Även om barnen inte fick vistas i pool delen närmast restaurangen)

Vi åkte ialla fall till chatuckchack marknaden samma morgon som vi landade,  och tidigare år vi varit där har vi kommit fram rätt tidigt, vid ca 10, och då har det varit fullt drag och massa folk.
Nu kom vi dit på söndag morgon vid 7,00 och de höll på att plocka upp alla stånd. Det var folktomt och mycket var fortfarande inte öppet, men vi handlade lite kläder till Oscar och Siri, och jag tror faktiskt att vi handlade mer än om vi hade kommit dit under dagen, då det knappt hade gått att komma fram.
I tisdags var det dags för våran färd till Huset i Mae Phim. Vi gav taxichauffören adressen och han sa ok och började köra. Det ska ta ca 2,5-3 timmar men vi började inse att han inte har en aning om var vi ska då han stannar på flera ställen och frågar efter vägen till vårt "hotell" (försökte förklarar att det är ett bostadsområde, inte ett hotell, men han var mindre bra på engelska)
Eftersom vi själva aldrig varit på vårt område, Bali Recidence, så kunde vi inte guida vägen. Däremot har vi, i 3 veckor i maj, varit i Mae Phim, så vi kände ju igen oss på den huvudgata som går genom byn. Hur som helst så åkte vi fram och tillbaka ca 4 gånger innan vi hittade grusvägen som förde oss in till vårt hem.

Vi blev varmt välkomnade av vår husvärd Pär som gav oss en guidad tur i byn redan samma dag.
Igår begav vi oss ut på egen hand med tuktuk, som vi kommer ha vid huset, och hittade en matmarknad som vi troligtvis kommer besöka flera gånger i veckan. Peter införskaffade sig även en alldeles egen magväska 😅😅😅

Idag har varit en lugn dag. Vi har hängt hemma, tog en sväng med Pär till grannbyn där den stora mataffären ligger  och handlade på oss sånt som är svårt att få tag i här, som vanlig ost tex. Och spagetti.
Vi har avslutat denna dag med Pizzamiddag i restaurangen som ligger ca 10 meter från vår altan, och firat pappa Peter som fyller 38 år idag.
Soliga och varma hälsningar från Thailand

Mindre än ett dygn kvar. Mot ett annat liv. Mot nya erfarenheter.
Jag tror inte riktigt att jag har fattat vad det är vi håller på med.
Eller såklart vet jag vad vi gör. Vi har stenkoll på allt runtomkring. Men att vi verkligen är på väg att förverkliga en dröm som funnits inom oss så länge, är svårt att ta in just nu.
Planen är att vi ska spendera 2 dagar i Bangkok när vi landar. Kläder måste införskaffas till barnen, eftersom vi struntat i att barnens byxor är för korta och tröjorna för tajta. Vi åker till chatuchak market, där kan man verkligen hitta allt. En sväng till Grand Palace skulle jag vilja hinna med. Vi har varit i Bangkok 5 gånger, men aldrig besökt slottet. Tänker att det skulle vara kul för Siri, för jag antar att man kommer pratat lite om detta i årskurs 2 när man går i skolan i Thailand.
En del kontors saker skulle vi också behöva ha som inte går att ta med på planet. Så som en extra data skärm t ex. Det är ju faktiskt så att våra vanliga liv kommer att fortsätta, precis som om vi vore hemma. Barnen går i skolan och förskolan och vi kommer jobba. Men ekorrhjulet lämnar vi hemma.
Vardagen kommer att vara mycket mer behaglig. Stressen kommer nog inte finnas kvar.
Men än är vi inte framme, så jag ska inte säga för mycket om det än.
Nu blir det lite sista jobbgrejer innan skärmen släcks ner och packa undan de sista små sakerna som kan tänkas ligga framme, innan våra nya hyresgäster anländer imorgon bitti ungefär en timme innan taxin ankommer.
Tänk att hela ens liv får plats i några väskor. Nu åker vi hem!