tisdag 19 september 2017

Min bästa vän

Nu känns det precis som hemma. Veckorna rullar på i en rasande fart och ser väl ungefär likadana ut.
Utan att det blir tråkigt såklart.
Förra veckan var energin inte direkt på topp och det blev väl en 3 st lite halvdana träningspass som inte ens är värt att anteckna. Det kan ha att göra med att det var fruktansvärt varmt, och dessutom att jobbet ändå tar ganska mycket energi. Även om dagarna inte blir så stressiga så blir eftermiddagarna och kvällarna ganska tråkiga. Det blir tråkigt för den som måste jobba och det blir tråkigt för den andra som måste vara själv med barnen och matlagning. Inte för att det är tråkigt att vara med barnen, men det blir lite roligare om man är två och vi märker på barnen att de faktiskt behöver oss båda på kvällen. De kräver uppmärksamhet som man inte kan ge när man jobbar eller lagar mat och det känns lite tungt.
Men nu har vi full styrka hemifrån så det kommer förhoppningsvis förändra vår vardag.

Vi inledde förra veckan med en massage på måndagen. Det kanske var därför man inte orkade komma igång med träningen. 😜 Det var riktigt bra massage, så vi passade på att avsluta veckan i fredags med en till. Vi tog sarangen till Klaeng, närmsta staden, i torsdags. Vi skulle inhandla presenter till det kommande födelsedagsbarnet (Oscar) som fyllde 3 i fredags. Vägen dit är väl ca 1.2 mil från oss och vi har åkt den en gång tidigare, men då suttit i en bil. Vi visste att det var betydligt mer trafik än här i byn, men det kändes ändå som raka vägen, sist vi åkte dit.
För det första missade vi avfarten som vi skulle in på, så vi hamnade på gator som vi inte alls kände igen, men eftersom man fått ärva någons bra lokalsinne i släkten, så kände jag ingen panik att vi inte skulle hitta ut igen.
Däremot kände jag lite panik när vi plötsligt stod i en korsning, som var 3-filig, och vi visste inte åt vilket håll vi skulle och kände inte igen oss alls. Men vi klämmer oss in bland bilar och lastbilar och kör runt och ser om vi till slut ska börja känna igen oss. Jag får en obehaglig känsla, när jag inte ser varken saranger eller moppar och tänker att man kanske inte ens får köra dem här. Men tillslut ser jag en familj på en sarang och jag känner att vi kan fortsätta snurra lite till.
Vi hittade inte så mycket affärer (kanske för att vi var så koncentrerade på trafiken och framförallt vänstertrafiken) men vi hittade till det stora varuhuset vi hade varit i tidigare. Så där inne handlade vi allt inför kalaset. Det blev lite lego, modell lera, radiostyrd bil och diverse småsaker. På väghem hittade vi en liten marknad och köpte en mini stol, simglasögon och ett gevär.
På väg hem åkte vi förbi en orkidé odling. Jag vet att det är billigt med orkidéer i Thailand, men det är helt galet billigt. 400 bath för en jättestor golvkruka och 5 orkidéer.


Jag har tänkt på hur ekonomisk man är här. Hemma tänkte jag inte alls så mycket på vad saker och ting kostade. Ville jag ha något så köpte jag det. Men i ett land där man kan äta en maträtt t ex för 40 bath (10 kr) och på ett ställe lite längre bort tar de 180 bath, ja då börjar man faktiskt att tänka ganska mycket på det. Eller som härom dagen, när vi köpte vattenmelon. Vi har köpt vattenmelon för runt 20-30 bath, men nu skulle hon ha 50. Jag kände mig genast lurad.
Även i mataffärerna så jämför jag priserna. Heinz ketchup kostar det fyrdubbla mot ett annat märke t ex.
Det har i alla fall blivit lite av en utmaning att äta så billigt som möjligt. Första veckorna tyckte jag att det var kul att vi fick till svenska rätter här hemma. Och visst, vi kommer laga mat ett par gånger i veckan, men att köpa hem en rätt som kostar oss 10 kr och kan rädda en hel eftermiddag, är billigare än att vi ska stå i köket och rulla köttbullar och koka makaroner.
Peter har ju skaffat sig en jättebra app, som översätter det han skriver på svenska till thailändska, så denna vecka har vi testat att köpa hem mat och då skrivit in allt om Oscars allergier, och han har ätit både fried rice och pad thai, som i vanliga fall innehåller både ägg och nätter. Och det har funkat jättebra.
Jag och Siri satt uppe sent på fredagen och blåste ballonger för full hals (fast jag använde en pump) och Oscar blev jätteglad och överraskad när han vaknade.


Häromdagen när vi var i poolen och lekte så rykte Oscar och Siri ihop, och det händer ju titt som tätt. Jag förstår Siri att hon tycker Oscar är jobbig när han tar hennes grejer hela tiden och jag förstår Oscar som tycker att allt som Siri har är intressant, han ser ju verkligen upp till henne och tar efter allt hon gillar och gör. Men jag blev så trött på bråket och sa ifrån, att nu räcker det och jag vill inte vara med och bada när det bara blir bråk om allt möjligt. Jag satte mig lite surt i trappan i poolen. Då frågar Oscar, mamma är du ledsen? Ja, svarar jag. Jag blir så ledsen när ni bråkar och jag vill bara att vi alla ska ha roligt tillsammans och inte bråka. Då säger Oscar något, som får mina ögon att tåras. Mamma, var inte ledsen. Du är min bästa vän. Alltså dessa stora ord från en så liten människa är ögonblick man önskar att man kunde lägga i en liten ask och plocka fram när helst man behöver.
Denna lilla unge är så himla klok och kärleksfull. Jag älskar verkligen att han är en egen liten person med så stark vilja och tar sig fram på hans egna lilla sätt.
Är vi i affären och ska köpa något, så tar jag alltid fram det han "bör" ha, men så överraskar han alltid och tar något helt annat. I Bangkok frågade jag om han inte ville ha foppa tofflor med stålmannen eller spiderman. Nej, jag vill ha de rosa. Och så fick det bli.
När vi skulle köpa keps så pekar han på en solhatt. Den vill jag ha. Och favoritnattplagget är en av Siris gamla nattlinnen. Ja, det här med genus är något han verkligen är bra på och lär mig att tänka på.

.

lördag 9 september 2017

Mamma vet bäst

Det är sällan vi vaknar av en klocka som ringer, inte ens barnen som väcker en. Vi har blivit värsta morgonmänniskorna och vaknar runt 6 på morgonen. Oavsett vardag eller helg. Och det är fett skönt.
Hemma var jag så trött varje dag och kände väldigt sällan att man ville kliva upp på morgonen.
Nu sitter vi här på altan och dricker kaffe, strax efter 6 en söndag morgon och barnen ligger fortfarande och sover. Det är 27 grader och fåglarna kvittrar och solen har gått upp men är inte så gassande som om några timmar.
Vi har hittat våra dagliga rutiner utan att den ena dagen är den andra lik. Barnen trivs så bra i skolan och förskolan och vi är verkligen nöjda över att vi valde denna del av Thailand.
Siri har fått kompisar i skolan och här på Bali där vi bor har det kommit en tjej som är lika gammal som hon leker med varje dag.
Vi började veckan med att beställa hem massage. Restaurangen, ca 20 steg från huset, erbjuder massage så det tänkte vi skulle bli en bra start. Tjejen kommer då hem till oss och utför massagen i hemmet.
Lyxigt, tänkte vi. Ja, men det var väl skönt, men i fortsättningen föredrar jag att åka iväg på massage istället. Så till imorgon har vi bokat på ett ställe som rektorn på skolan rekommenderat. Peter använde sin thai-app när vi bokade. Han skriver in på svenska och den översätter till thailändska, så vi får väl se imorgon klockan 9 om den funkar 😂
Igår fick vi i och för sig bevis för att den funkar, bara man hittar en thai som kan läsa, vilket den första vi frågade inte verkade kunna. Vi hade klätt upp oss allihopa, jag hade sminkat mig och målat naglarna, och vi skulle ut och äta på vår härliga restaurang nere vid stranden som vi hittade förra lördagen. Vi kom hemifrån ganska sent och var alla hungriga. Vi hade fyllt på luft i ena hjulet på sarangen på dagen, men när vi hade kommit en bit på vägen så kände vi...ok, det var punka. Vi puttrar på fram till stora vägen för det måste väl finnas någon bilmeck klockan 19 en lördagkväll som har öppet.
Vi är osäkra vilket håll vi ska åt, men åker på känsla mot det hållet vi tror oss ha sett massa däck.
Vi behövde inte åka så långt innan vi hittade en kille som stod och meckade med en moppe, och han och Peter stod med varsin telefon och konverserade med översättningsappen.
Han kunde inte hjälpa oss, men körde oss till en granne som tog sig an oss och vi hade ett lagat däck på 10 minuter. När den äldre mannen var klar och jag frågade hur mycket vi skulle betala så hörde jag inte vad han sa (eftersom han sa det på thai) men jag tyckte han sa 400 bath (ca 100 kr)
Ack så fel jag hade, han sa ju 60 bath (15 kr)😁 Så vi kunde brumma ner till vårt hak ändå, och vi blev inte heller denna lördag besviken på varken maten, servicen eller priserna.
Det här med träningen har också blivit av en daglig rutin. Jag har fått till ett pass varje dag. Antingen har det varit simning och då 100 längder, eller så har det varit styrkepass hemma, med simning som avslutning. Det känns riktigt bra och jag har lyckats variera mig och hittat variation så jag inte känner mig uttråkad.

Man förundras ju verkligen över priserna i detta land. Vi har lyxat med uteluncher flera dagar denna vecka och de dagar vi endast gått ut för att få lunchen avklarad har det kostat oss ca 80 bath. Detta är alltså 20 kr. 20 kr för 2 st pad thai inklusive vatten och jäkligt stark chili.
I fredags ville vi ha lite lyxigare omgivning så vi begav oss ner till ett ställe som ligger lite undangömt, men med helt underbar utsikt. Där betalade vi ca 400 bath för 2 cesarwrap. Det känns ju genast väldigt dyrt, men för den utsikten var det värt det.
Efter skolan i fredags åkte vi ner på stranden för att bada. Vattnet är ju inte ens svalkande, varken i havet eller poolen, men bara att vara på stranden är en sån underbar känsla och man känner sig lugn i hela kroppen och barnen trivs verkligen både i vattnet och på stranden.


Jag uppmärksammar att 2 st män står och tittar ut mot oss och sedan när jag tittar mig omkring så är det inte en endaste i vattnet på hela stranden. Det är ju visserligen väldigt folktomt på stranden varje dag, men någon enstaka brukar man se. Jag tänker genast med min mammahjärna att tänk om det är någon varning idag. T ex maneter som jag har googlat mycket om senaste veckan, för att lära mig om när de är aktiva och hur man stöter på dem. Jag nämner detta, att det kanske är något lurt i gärningen, och återigen tycker Peter att jag skrämmer upp barnen och Siri som hör mina ord, blir rädd och vill inte bada mer.
Jag vill självklart inte skrämma mina barn, men jag vill att de ska vara medvetna om vad man ska vara uppmärksam på så att man kan undvika det i den mån det går. Vi har ju som sagt delade meningar om den saken, men med kunskap om det som är farligt lär man sig att hantera och i den mån det går, att undvika situationer som faktiskt kan vara rent av farliga.
I lördags åkte vi till Coca cola beach igen och träffade hundvalparna och badade och vattnet var lugnt och klart och inga vågor. Vi åkte dit med Siris kompis och hennes pappa, och vad berättar han? Om inte att han hade sett varningsskyltar nere på Mae phim stranden (den vi var på dagen innan) om just maneter. När vi har badat en liten stund, och Peter haft på sig simglasögonen och tittat i vattnen, så tro det eller ej, säger Peter att han sett en manet. Ja, vad ska man säga, man slutar aldrig förvånas, Mamma vet bäst. OCH lita på min magkänsla, för den stämmer oftast! Nu är det ju skönt att vi kan vara överens om även den saken, precis som vi är överens om ormarna.
Idag är det marknad på schemat. Vi tänkte åka in till Ban Phe med barnen och kika runt lite. Vi undviker stranden idag. Det känns som ett klokt beslut.






lördag 2 september 2017

Målbrallan

Ah, nu är en hel skolvecka avklarad och det har gått så himla bra.
Siri trivs i klassen och Oscar trivs på förskolan. I fredags var en lite jobbig dag att lämna Oscar, då han var lite ledsen, men det händer ju även hemma i Sverige.
Vi har haft en rätt lugn vecka på kontoret också, det som ställer till det lite är tiden. När vi hämtar barnen i skolan/förskolan, det är då allt drar igång och vi måste vara online, men eftersom vi har så himla bra backup hemma så är det ändå inga problem.

Har funderat mycket på livskvalité under denna vecka och kommit fram till att det är precis det vi gör nu.
Njuter av livet! Njuter av barnen! Njuter av jobbet! (På ett helt annat sätt än hemma, där hamnade man i nån sorts dålig spiral med rutiner, mat, fritidssysslor osv)
Här är allt mycket enklare. Man nöjer sig med mindre och vi umgås mer tillsammans.
Vi har haft riktigt fina dagar och kvällar. I torsdags tog vi ett kvällsdopp i poolen. Det gör vi i o f varje kväll, men kvällen var så fin och jag är så himla tacksam att jag är här just nu.
Även om allt är toppen och vi njuter av livet, så är det skönt att vara inne i alla rutiner som hör vardagen till. Och den dagliga rutin jag saknat mest av allt på sista tiden är ändå träningen.
Visst, nu har jag inget gym att gå till, men man kan göra mycket ändå.
Simmar gör jag varje dag, om än mer vissa dagar och mindre andra, beroendes på hur mycket tid som finns över.
Att promenera kommer tyvärr gå bort. Jag såg fram emot en pw varje morgon efter att vi lämnat barnen och sedan kasta sig i poolen med några längder krål. Nu är det ju såhär att det finns mycket hundar här. Och som jag skrivit i tidigare inlägg är jag inte alls förtjust i hundar. Eller det är faktiskt inte sant. Jag gillar hundar och kan se dem på avstånd, och hemma i Sverige är man allt som oftast trygg (om man inte stöter på nån jobbig jävel i skogen) men här är hundarna överallt och antingen vaktar dem sina tomter eller så är dem hemlösa. Att promenera utanför våra murar är helt otänkbart. Vi bor i ett område med en mur runt hela stället och vakter som håller obehöriga (människor och hundar, dock ej katter, borta) så visst jag skulle kunna gå runt innanför murarna om jag vill känna mig safe.
Men har ändå med mig min pilatesboll så den är fint uppblåst här i huset.
I torsdags gjorde jag detta upplägg
5 varv
1:a varvet, 5 övningar
2:a varvet samma 5 + 1 till
3:e varvet samma 5 + 2 till
4:e varvet samma 5 + 3 till
5:e varvet samma 5 + 4 till.
Olika antal rep på olika övningar (mellan 10-20 st) och kom då fram till följande; ca 25 min av högintensiv träning
Totalt antal reps 425 st
Avslutade med ca 10 minuter simning, varvat 2 längder vanligt + 1 krål (totalt 20 längder)
Nu har jag sjuk träningsvärk i rumpa, mage och bröst. 💪

Detta började jag med i torsdags, så har endast hunnit med uppstarten av träningen. Men känns som en bra start och sedan vi kom hit har vi ändå fokuserat mycket på kosten. Allt blir så mycket enklare i ett land utan halvfabrikat och man måste göra all mat från grunden.
Mycket frukt har det blivit och fräscha luncher hemma i huset.
När vi höll på att packa våra kläder hemma i Sverige så tog jag med vissa av de kläder som jag inte kunnat ha i sommar. Jag tänkte att det är bra att ha med sig lite mål i garderoben, som kan motivera en till att verkligen göra det där träningspasset varje dag. Så nu hänger de där fint och 2 av de shorts jag inte kunde ha kan jag nu klämma i mig i.

I fredags tog jag och Peter sarangen till Ban Phe, närmsta större "ort" som ligger ca 25 min (om Peter kör, annars säkert 40 min om jag skulle köra) och skulle väl egentligen bara göra ett bankärende och köpa mat inför veckan. Men vi åkte förbi marknader och butiker och det slutade med att vi kom hem med kläder och leksaker till både oss och barnen. Jag, som är svag för mysbrallor (och då är thailand mysbrallan eller thaibrallans land) hittade såklart flera fina byxor. Köpte på mig ett par stycken, men vill inte prova på marknader, mest för att det är så sjukt varmt och man är klibbig på hela kroppen.
De finaste brallorna var ju såklart för små, så de får hamna bland de övriga kläderna och bli mina målbrallor.



Under helgen har vi badat mycket, både på stranden och i poolen. Stranden blir lite av ett helgnöje, mest för att man inte ska tröttna om man åker dit varje dag. Och även att man känner att man lyxar till det lite extra när det är helg. Vi har upptäckt en annan liten strand som vi tog oss till igår när vi åkte runt. Idag ska vi åka iväg åt ett annat håll och se vart vi hamnar. Det är så skönt att vi kan åka runt och upptäcka saker på egen hand med vår moppevagn.
Igår skulle vi gå ut och äta och det var så himla fin kväll, klar himmel och vi tänkte att vi kunde se solnedgången från stranden. Vi hittade en superbra restaurang. Man fick verkligen känslan av lyx. Både i maten, servicen och utsikten. Det enda som inte var lyx var priserna eftersom det var så billigt för att vara ett så fint ställe. Så med andra ord ett klockrent ställe.


Målet för veckan är träning varje dag. Jag har med mina boxningshandskar också och i bangkok köpte vi mitsar så det kommer bli ett och annat boxningspass med Peter också.