Mamma vet bäst

Det är sällan vi vaknar av en klocka som ringer, inte ens barnen som väcker en. Vi har blivit värsta morgonmänniskorna och vaknar runt 6 på morgonen. Oavsett vardag eller helg. Och det är fett skönt.
Hemma var jag så trött varje dag och kände väldigt sällan att man ville kliva upp på morgonen.
Nu sitter vi här på altan och dricker kaffe, strax efter 6 en söndag morgon och barnen ligger fortfarande och sover. Det är 27 grader och fåglarna kvittrar och solen har gått upp men är inte så gassande som om några timmar.
Vi har hittat våra dagliga rutiner utan att den ena dagen är den andra lik. Barnen trivs så bra i skolan och förskolan och vi är verkligen nöjda över att vi valde denna del av Thailand.
Siri har fått kompisar i skolan och här på Bali där vi bor har det kommit en tjej som är lika gammal som hon leker med varje dag.
Vi började veckan med att beställa hem massage. Restaurangen, ca 20 steg från huset, erbjuder massage så det tänkte vi skulle bli en bra start. Tjejen kommer då hem till oss och utför massagen i hemmet.
Lyxigt, tänkte vi. Ja, men det var väl skönt, men i fortsättningen föredrar jag att åka iväg på massage istället. Så till imorgon har vi bokat på ett ställe som rektorn på skolan rekommenderat. Peter använde sin thai-app när vi bokade. Han skriver in på svenska och den översätter till thailändska, så vi får väl se imorgon klockan 9 om den funkar 😂
Igår fick vi i och för sig bevis för att den funkar, bara man hittar en thai som kan läsa, vilket den första vi frågade inte verkade kunna. Vi hade klätt upp oss allihopa, jag hade sminkat mig och målat naglarna, och vi skulle ut och äta på vår härliga restaurang nere vid stranden som vi hittade förra lördagen. Vi kom hemifrån ganska sent och var alla hungriga. Vi hade fyllt på luft i ena hjulet på sarangen på dagen, men när vi hade kommit en bit på vägen så kände vi...ok, det var punka. Vi puttrar på fram till stora vägen för det måste väl finnas någon bilmeck klockan 19 en lördagkväll som har öppet.
Vi är osäkra vilket håll vi ska åt, men åker på känsla mot det hållet vi tror oss ha sett massa däck.
Vi behövde inte åka så långt innan vi hittade en kille som stod och meckade med en moppe, och han och Peter stod med varsin telefon och konverserade med översättningsappen.
Han kunde inte hjälpa oss, men körde oss till en granne som tog sig an oss och vi hade ett lagat däck på 10 minuter. När den äldre mannen var klar och jag frågade hur mycket vi skulle betala så hörde jag inte vad han sa (eftersom han sa det på thai) men jag tyckte han sa 400 bath (ca 100 kr)
Ack så fel jag hade, han sa ju 60 bath (15 kr)😁 Så vi kunde brumma ner till vårt hak ändå, och vi blev inte heller denna lördag besviken på varken maten, servicen eller priserna.

Det här med träningen har också blivit av en daglig rutin. Jag har fått till ett pass varje dag. Antingen har det varit simning och då 100 längder, eller så har det varit styrkepass hemma, med simning som avslutning. Det känns riktigt bra och jag har lyckats variera mig och hittat variation så jag inte känner mig uttråkad.

Man förundras ju verkligen över priserna i detta land. Vi har lyxat med uteluncher flera dagar denna vecka och de dagar vi endast gått ut för att få lunchen avklarad har det kostat oss ca 80 bath. Detta är alltså 20 kr. 20 kr för 2 st pad thai inklusive vatten och jäkligt stark chili.
I fredags ville vi ha lite lyxigare omgivning så vi begav oss ner till ett ställe som ligger lite undangömt, men med helt underbar utsikt. Där betalade vi ca 400 bath för 2 cesarwrap. Det känns ju genast väldigt dyrt, men för den utsikten var det värt det.

Efter skolan i fredags åkte vi ner på stranden för att bada. Vattnet är ju inte ens svalkande, varken i havet eller poolen, men bara att vara på stranden är en sån underbar känsla och man känner sig lugn i hela kroppen och barnen trivs verkligen både i vattnet och på stranden.

Jag uppmärksammar att 2 st män står och tittar ut mot oss och sedan när jag tittar mig omkring så är det inte en endaste i vattnet på hela stranden. Det är ju visserligen väldigt folktomt på stranden varje dag, men någon enstaka brukar man se. Jag tänker genast med min mammahjärna att tänk om det är någon varning idag. T ex maneter som jag har googlat mycket om senaste veckan, för att lära mig om när de är aktiva och hur man stöter på dem. Jag nämner detta, att det kanske är något lurt i gärningen, och återigen tycker Peter att jag skrämmer upp barnen och Siri som hör mina ord, blir rädd och vill inte bada mer.
Jag vill självklart inte skrämma mina barn, men jag vill att de ska vara medvetna om vad man ska vara uppmärksam på så att man kan undvika det i den mån det går. Vi har ju som sagt delade meningar om den saken, men med kunskap om det som är farligt lär man sig att hantera och i den mån det går, att undvika situationer som faktiskt kan vara rent av farliga.
I lördags åkte vi till Coca cola beach igen och träffade hundvalparna och badade och vattnet var lugnt och klart och inga vågor. Vi åkte dit med Siris kompis och hennes pappa, och vad berättar han? Om inte att han hade sett varningsskyltar nere på Mae phim stranden (den vi var på dagen innan) om just maneter. När vi har badat en liten stund, och Peter haft på sig simglasögonen och tittat i vattnen, så tro det eller ej, säger Peter att han sett en manet. Ja, vad ska man säga, man slutar aldrig förvånas, Mamma vet bäst. OCH lita på min magkänsla, för den stämmer oftast! Nu är det ju skönt att vi kan vara överens om även den saken, precis som vi är överens om ormarna.

Idag är det marknad på schemat. Vi tänkte åka in till Ban Phe med barnen och kika runt lite. Vi undviker stranden idag. Det känns som ett klokt beslut.