Livets hårda skola

Nu var det verkligen länge sedan jag skrev något.
Det känns som att vi har haft fullt upp, även om tempot här inte går att jämföra med hemma.
I skolan har vi fått vara med om ännu en högtid, loy krathong. Det är en högtid som firas i slutet på regnperioden, där folket visar respekt och tacksamhet för vattnet och hur mycket vattnet betyder för oss. Vi fick bygga båtar av bananblad och dekorera med blommor, rökelser och ljus.
Vid skymning så släpper man ut sin båt vid någon damm, lägger i en bit av sitt hår och detta ska bringa lycka.
Det är kul att få ta del av dessa högtider och ger en annan betydelse när man lever här och försöker förstå sig på en annan religion.

Vi har även firat halloween här på området. Tjejerna i mellanstadiet ordnade en skattjakt för alla barnen och de fick bege sig ut och leta efter godis, i full mundering. Siri ville vara clown, så jag gjorde mitt bästa för att ordna det. Oscar nöjde sig med att vara sig själv.

Vi har även varit ute på vår första resa. Destinationen blev Malaysia, Penang. Vi var borta onsdag till lördag. Taxin hämtade upp oss ruskigt tidigt, kl 05,00 och körde upp oss till Bangkoks lilla flygplats Don Mueng. Taxiresan tog längre tid än flygresan, som endast tog 1,45. Vi hade bokat rum på Hard Rock Hotel. Det var en härlig tripp och poolområdet var helt fantastiskt med 3 olika vattenrutchbanor som barnen älskade.

Malaysia är lite dyrare än Thailand, så det blev inte jättemycket shopping. Just där vi var fanns heller inte så mycket shopping. Vi bodde intill en nattmarknad, men det är samma lika som här egentligen. Jag köpte mig en handväska och Oscar och Siri fick lite kläder.
Maten var fantastiskt god. Vi åt mycket libanesisk mat och testade en Malaysisk motsvarighet till Pad Thai.
Sista heldagen när vi gick ut på stranden så träffar vi på en strandförsäljare, så det slutar med att barnen får rida på häst på stranden (så turistigt!) och sedan åkte vi ut på en båttur till två olika öar.
Personalen ombord var jättegulliga. Öarna var väl egentligen inget märkvärdigt, finare stränder finns det här i Thailand, men en av öarna var Monkey beach och där bodde det massor med apor. Jag var lite nervös för just denna strand då aporna kan vara ganska närgångna. Men det gick bra. Aporna gick omkring lite längre upp på stranden och satt i träden och det var mysigt att titta på dem på avstånd.

Nu har vi alltså 90 nya dagar att utnyttja i detta fantastiska land innan vi måste bege oss ut på en ny tur. Vi får se vart det bär av då.
Siri har fått många nya vänner. Tyvärr blir det sorgliga avsked när de åker hem. Hennes senaste vän, Irma, som åkte är väl den som varit svårast att acceptera att dem åkt hem, eftersom de fick många fina veckor tillsammans. Även vi tycker att det varit synd. Vi umgicks en del med hela familjen, till och med Oscar fick en ny vän Ellen, 10 år, som verkligen var supergo med honom. En riktigt härlig familj som vi hoppas att vi kommer hålla kontakten med.

Men det absolut svåraste farvälet som vi haft var ändå när Pappa åkte hem. Han har varit här i lite mer än 3 veckor och det har varit en riktigt härlig tid. Vi har varit ut på massa äventyr, såsom snorkling, jungelvandring, en helg i Pattaya och massa annat kul.
Men vi har också släppt in honom i vår vardag med träning, thaiboxning, matlagning, jobb, pool och strandhäng, så det har varit ett självklart utbyte av våra separata vardagar som vi lever "hemma". Både Siri och jag hade svårt med tårarna när det var dags för hejdå, men vi får leva av dessa härliga minnen tills vi ses snart igen.

Nu har vi laddat på våra batterier för en slitsam julvecka med mycket jobb och detta ser vi verkligen fram emot. God Jul

Lata dagar

Nu var det ett tag sedan jag skrev. Men vi har inte gjort så himla mycket. Förutom att njuta av tillvaron.
Vi har fortsatt vår jakt på billigaste matställena, och vi har hittat som billigast fried rice för 30 bath. Maten smakade helt ok, men de missförstod när vi skulle förklara att en av rätterna skulle vara utan ägg. Vi fick alla utan ägg. Men det var helt ok ändå.
Förra helgen åkte vi alla in till Klaeng och tittade runt lite. Jag och Siri var på jakt efter en ram så vi kunde påbörja vårt mission att göra en snäcktavla. Sedan lyxade vi till det med ett besök på Mc Donalds. Det uppskattade barnen verkligen. Och även vi 😁

Siri och Peter har börjat på Thai boxning. Första passet var förra veckan och nästa pass är idag. Hon gillar det verkligen och det är kul om hon kan fortsätta så att hon får lite ensamtid med en av oss.
Hon kanske ska börja på ridning också, vi ska testa det någon dag.
Vi har fått en ny sarang. Med bälten. Det var väl egentligen anledningen till att vi ville byta. Oscar brukar somna till en stund på vägen hem från förskolan om eftermiddagarna och man åker med hjärtat i halsgropen och Siri har fått sitta och hålla i honom. Men nu med bälten så känns det mycket bättre och säkrare. Den är dessutom lite skönare att köra då den inte drar lika mycket åt vänster, som den andra gjorde.

Vi har även kommit igång ordentligt med träningen. Vi fick reda på att ovanpå skolan så finns ett gym (skolan ligger i ett hotell och det är hotellets gym) och där har vi tränat några gånger. Förra veckan fick jag till 3 bra pass och nu har Peter börjat hänga med också. Han har dessutom varit riktigt duktig med att vara ute och springa på morgonen. Ställer klockan på kvart i sex och springer runt området några varv.
Jag har fortsatt med simningen de dagar jag inte tränar i gymmet. Antingen kör jag ca 50 minuter vanligt simning med ca 80 pull ups övningar i poolen (vi har en bro som är perfekt att göra pull ups på) eller så blir det ett högintensivt pass på 20 minuter med varannan längd krål och varannan längd återhämtning. Sjukt jobbigt, men det är bra för då ger det väl något i alla fall.

Jag började titta lite på resor, som jag skrev om i förra inlägget. Och när jag kollade vart Air Asia hade flygningar till så såg jag att de flög till Maldiverna på 4 timmar och det kostade inte mer att åka dit än att åka till något annan grannland. Jag började kolla booking efter hotell och visserligen fanns allt mellan 1000 kr för 4 nätter upp till 120 000 kr för fyra nätter. Men runt 5000 kr kunde man ändå få en bungalow på stranden med egen pool dessutom. Perfekt, tänkte jag. det är klart att vi ska ta chansen att få uppleva Maldiverna när vi har möjligheten. Förstå min besvikelse, när jag läser hotellets finstilta, att det kostar 290 USD per person, med transfer från flygplatsen, med flygbåt till ön. Ja då var det bara att lägga ner den tanken 😢
Det lutar väl åt att vi åker till Malaysia under vår första vända. Vi har hittat lite lyxigare barnhotell med vattenrutchbanor och stora lekrum. Så det får väl duga.

(Text lånad från skolans veckobrev) 
I fredags var det en buddistisk högtid här i Thailand som heter "Khao Phansa", det är då man firar att den buddhistiska fastan är över, men även då man ger gåvor till de buddhistiska munkarna som återvänder från en isolering i templen.
Detta utifrån en gammal tradition att munkarna vandrade omkring och bad om allmosor mot välsignelser, men under regnperioden så blev skörden utsatt för dessa munkar då de vandrade över fälten, och skörden blev nedtrampad.

Men då man inte ville göra sig ovän med dessa munkar så frågade man "abboten" - den högsta munken, vad han kunde göra. Han svar var att munkarna skulle stanna i templet och be och välsigna skördarna och bönderna, men att då regnperioden var över så var folket tvungna att hjälpa till med livsmedel för templets förråd skulle vara tomma då munkarna inte hade haft möjlighet att få allmosor under perioden. 

Så detta är alltså orsaken till traditionen Khao Phansa.

 Det var kul att få uppleva och se hur engagerade folket är. Skolan och barnen hade gjort i ordning påsar med ris och socker och salt och tagit med sig vattenflaskor som barnen sedan fick lämna till munkarna som gick förbi.

Under de senaste veckorna har jag sett mycket ormar. Säkert 8 st häromkring området på utsidan av muren, alla har varit döda, förutom en. Det var en grön, snabb rackare som gled över vägen och in i buskarna en morgon då vi åkte till skolan.
En dag skulle vi stanna till och titta på en av de döda ormarna som låg här utanför och vi stannade till med moppen och Siri skulle just kliva ner, då ser vi en av de hemlösa hundarna komma springande mot oss och skälla som bara den. Siri satte sig snabbt tillrätta och jag brände på med moppen och hunden ökade farten. Det var ingen rolig händelse och både jag och barnen blev vettskrämda. En annan morgon då vi skulle åka, detta var redan vid halv sju på morgonen, så hände nästan en likadan sak. Men bara det att vi stannade inte, utan hunden (samma som tidigare) började springa efter oss och nu när vi har en ny sarang så sitter en av oss bakåtvänd och denna morgon var det Siri som satt där. Peter som körde ökade farten, och det gjorde även hunden. Han kom aldrig fram men man undrar ju vad han skulle göra om han kom ifatt oss. Fast det vill man ju inte ens veta. Så nu har vi alltid en lång pinne med oss så vi kan försöka försvara oss om det skulle hända igen.

Det var allt vi hade att bjuda på från Thailand för den här gången. Det bästa har varit munkparaden måste jag säga. Men även lata dagar och strandhäng är svåra att slå.

Min bästa vän

Nu känns det precis som hemma. Veckorna rullar på i en rasande fart och ser väl ungefär likadana ut.
Utan att det blir tråkigt såklart.
Förra veckan var energin inte direkt på topp och det blev väl en 3 st lite halvdana träningspass som inte ens är värt att anteckna. Det kan ha att göra med att det var fruktansvärt varmt, och dessutom att jobbet ändå tar ganska mycket energi. Även om dagarna inte blir så stressiga så blir eftermiddagarna och kvällarna ganska tråkiga. Det blir tråkigt för den som måste jobba och det blir tråkigt för den andra som måste vara själv med barnen och matlagning. Inte för att det är tråkigt att vara med barnen, men det blir lite roligare om man är två och vi märker på barnen att de faktiskt behöver oss båda på kvällen. De kräver uppmärksamhet som man inte kan ge när man jobbar eller lagar mat och det känns lite tungt.
Men nu har vi full styrka hemifrån så det kommer förhoppningsvis förändra vår vardag.

Vi inledde förra veckan med en massage på måndagen. Det kanske var därför man inte orkade komma igång med träningen. 😜 Det var riktigt bra massage, så vi passade på att avsluta veckan i fredags med en till. Vi tog sarangen till Klaeng, närmsta staden, i torsdags. Vi skulle inhandla presenter till det kommande födelsedagsbarnet (Oscar) som fyllde 3 i fredags. Vägen dit är väl ca 1.2 mil från oss och vi har åkt den en gång tidigare, men då suttit i en bil. Vi visste att det var betydligt mer trafik än här i byn, men det kändes ändå som raka vägen, sist vi åkte dit.
För det första missade vi avfarten som vi skulle in på, så vi hamnade på gator som vi inte alls kände igen, men eftersom man fått ärva någons bra lokalsinne i släkten, så kände jag ingen panik att vi inte skulle hitta ut igen.
Däremot kände jag lite panik när vi plötsligt stod i en korsning, som var 3-filig, och vi visste inte åt vilket håll vi skulle och kände inte igen oss alls. Men vi klämmer oss in bland bilar och lastbilar och kör runt och ser om vi till slut ska börja känna igen oss. Jag får en obehaglig känsla, när jag inte ser varken saranger eller moppar och tänker att man kanske inte ens får köra dem här. Men tillslut ser jag en familj på en sarang och jag känner att vi kan fortsätta snurra lite till.
Vi hittade inte så mycket affärer (kanske för att vi var så koncentrerade på trafiken och framförallt vänstertrafiken) men vi hittade till det stora varuhuset vi hade varit i tidigare. Så där inne handlade vi allt inför kalaset. Det blev lite lego, modell lera, radiostyrd bil och diverse småsaker. På väghem hittade vi en liten marknad och köpte en mini stol, simglasögon och ett gevär.
På väg hem åkte vi förbi en orkidé odling. Jag vet att det är billigt med orkidéer i Thailand, men det är helt galet billigt. 400 bath för en jättestor golvkruka och 5 orkidéer.

Jag har tänkt på hur ekonomisk man är här. Hemma tänkte jag inte alls så mycket på vad saker och ting kostade. Ville jag ha något så köpte jag det. Men i ett land där man kan äta en maträtt t ex för 40 bath (10 kr) och på ett ställe lite längre bort tar de 180 bath, ja då börjar man faktiskt att tänka ganska mycket på det. Eller som härom dagen, när vi köpte vattenmelon. Vi har köpt vattenmelon för runt 20-30 bath, men nu skulle hon ha 50. Jag kände mig genast lurad.
Även i mataffärerna så jämför jag priserna. Heinz ketchup kostar det fyrdubbla mot ett annat märke t ex.
Det har i alla fall blivit lite av en utmaning att äta så billigt som möjligt. Första veckorna tyckte jag att det var kul att vi fick till svenska rätter här hemma. Och visst, vi kommer laga mat ett par gånger i veckan, men att köpa hem en rätt som kostar oss 10 kr och kan rädda en hel eftermiddag, är billigare än att vi ska stå i köket och rulla köttbullar och koka makaroner.
Peter har ju skaffat sig en jättebra app, som översätter det han skriver på svenska till thailändska, så denna vecka har vi testat att köpa hem mat och då skrivit in allt om Oscars allergier, och han har ätit både fried rice och pad thai, som i vanliga fall innehåller både ägg och nätter. Och det har funkat jättebra.
Jag och Siri satt uppe sent på fredagen och blåste ballonger för full hals (fast jag använde en pump) och Oscar blev jätteglad och överraskad när han vaknade.

Häromdagen när vi var i poolen och lekte så rykte Oscar och Siri ihop, och det händer ju titt som tätt. Jag förstår Siri att hon tycker Oscar är jobbig när han tar hennes grejer hela tiden och jag förstår Oscar som tycker att allt som Siri har är intressant, han ser ju verkligen upp till henne och tar efter allt hon gillar och gör. Men jag blev så trött på bråket och sa ifrån, att nu räcker det och jag vill inte vara med och bada när det bara blir bråk om allt möjligt. Jag satte mig lite surt i trappan i poolen. Då frågar Oscar, mamma är du ledsen? Ja, svarar jag. Jag blir så ledsen när ni bråkar och jag vill bara att vi alla ska ha roligt tillsammans och inte bråka. Då säger Oscar något, som får mina ögon att tåras. Mamma, var inte ledsen. Du är min bästa vän. Alltså dessa stora ord från en så liten människa är ögonblick man önskar att man kunde lägga i en liten ask och plocka fram när helst man behöver.
Denna lilla unge är så himla klok och kärleksfull. Jag älskar verkligen att han är en egen liten person med så stark vilja och tar sig fram på hans egna lilla sätt.
Är vi i affären och ska köpa något, så tar jag alltid fram det han "bör" ha, men så överraskar han alltid och tar något helt annat. I Bangkok frågade jag om han inte ville ha foppa tofflor med stålmannen eller spiderman. Nej, jag vill ha de rosa. Och så fick det bli.
När vi skulle köpa keps så pekar han på en solhatt. Den vill jag ha. Och favoritnattplagget är en av Siris gamla nattlinnen. Ja, det här med genus är något han verkligen är bra på och lär mig att tänka på.

.

Mamma vet bäst

Det är sällan vi vaknar av en klocka som ringer, inte ens barnen som väcker en. Vi har blivit värsta morgonmänniskorna och vaknar runt 6 på morgonen. Oavsett vardag eller helg. Och det är fett skönt.
Hemma var jag så trött varje dag och kände väldigt sällan att man ville kliva upp på morgonen.
Nu sitter vi här på altan och dricker kaffe, strax efter 6 en söndag morgon och barnen ligger fortfarande och sover. Det är 27 grader och fåglarna kvittrar och solen har gått upp men är inte så gassande som om några timmar.
Vi har hittat våra dagliga rutiner utan att den ena dagen är den andra lik. Barnen trivs så bra i skolan och förskolan och vi är verkligen nöjda över att vi valde denna del av Thailand.
Siri har fått kompisar i skolan och här på Bali där vi bor har det kommit en tjej som är lika gammal som hon leker med varje dag.
Vi började veckan med att beställa hem massage. Restaurangen, ca 20 steg från huset, erbjuder massage så det tänkte vi skulle bli en bra start. Tjejen kommer då hem till oss och utför massagen i hemmet.
Lyxigt, tänkte vi. Ja, men det var väl skönt, men i fortsättningen föredrar jag att åka iväg på massage istället. Så till imorgon har vi bokat på ett ställe som rektorn på skolan rekommenderat. Peter använde sin thai-app när vi bokade. Han skriver in på svenska och den översätter till thailändska, så vi får väl se imorgon klockan 9 om den funkar 😂
Igår fick vi i och för sig bevis för att den funkar, bara man hittar en thai som kan läsa, vilket den första vi frågade inte verkade kunna. Vi hade klätt upp oss allihopa, jag hade sminkat mig och målat naglarna, och vi skulle ut och äta på vår härliga restaurang nere vid stranden som vi hittade förra lördagen. Vi kom hemifrån ganska sent och var alla hungriga. Vi hade fyllt på luft i ena hjulet på sarangen på dagen, men när vi hade kommit en bit på vägen så kände vi...ok, det var punka. Vi puttrar på fram till stora vägen för det måste väl finnas någon bilmeck klockan 19 en lördagkväll som har öppet.
Vi är osäkra vilket håll vi ska åt, men åker på känsla mot det hållet vi tror oss ha sett massa däck.
Vi behövde inte åka så långt innan vi hittade en kille som stod och meckade med en moppe, och han och Peter stod med varsin telefon och konverserade med översättningsappen.
Han kunde inte hjälpa oss, men körde oss till en granne som tog sig an oss och vi hade ett lagat däck på 10 minuter. När den äldre mannen var klar och jag frågade hur mycket vi skulle betala så hörde jag inte vad han sa (eftersom han sa det på thai) men jag tyckte han sa 400 bath (ca 100 kr)
Ack så fel jag hade, han sa ju 60 bath (15 kr)😁 Så vi kunde brumma ner till vårt hak ändå, och vi blev inte heller denna lördag besviken på varken maten, servicen eller priserna.

Det här med träningen har också blivit av en daglig rutin. Jag har fått till ett pass varje dag. Antingen har det varit simning och då 100 längder, eller så har det varit styrkepass hemma, med simning som avslutning. Det känns riktigt bra och jag har lyckats variera mig och hittat variation så jag inte känner mig uttråkad.

Man förundras ju verkligen över priserna i detta land. Vi har lyxat med uteluncher flera dagar denna vecka och de dagar vi endast gått ut för att få lunchen avklarad har det kostat oss ca 80 bath. Detta är alltså 20 kr. 20 kr för 2 st pad thai inklusive vatten och jäkligt stark chili.
I fredags ville vi ha lite lyxigare omgivning så vi begav oss ner till ett ställe som ligger lite undangömt, men med helt underbar utsikt. Där betalade vi ca 400 bath för 2 cesarwrap. Det känns ju genast väldigt dyrt, men för den utsikten var det värt det.

Efter skolan i fredags åkte vi ner på stranden för att bada. Vattnet är ju inte ens svalkande, varken i havet eller poolen, men bara att vara på stranden är en sån underbar känsla och man känner sig lugn i hela kroppen och barnen trivs verkligen både i vattnet och på stranden.

Jag uppmärksammar att 2 st män står och tittar ut mot oss och sedan när jag tittar mig omkring så är det inte en endaste i vattnet på hela stranden. Det är ju visserligen väldigt folktomt på stranden varje dag, men någon enstaka brukar man se. Jag tänker genast med min mammahjärna att tänk om det är någon varning idag. T ex maneter som jag har googlat mycket om senaste veckan, för att lära mig om när de är aktiva och hur man stöter på dem. Jag nämner detta, att det kanske är något lurt i gärningen, och återigen tycker Peter att jag skrämmer upp barnen och Siri som hör mina ord, blir rädd och vill inte bada mer.
Jag vill självklart inte skrämma mina barn, men jag vill att de ska vara medvetna om vad man ska vara uppmärksam på så att man kan undvika det i den mån det går. Vi har ju som sagt delade meningar om den saken, men med kunskap om det som är farligt lär man sig att hantera och i den mån det går, att undvika situationer som faktiskt kan vara rent av farliga.
I lördags åkte vi till Coca cola beach igen och träffade hundvalparna och badade och vattnet var lugnt och klart och inga vågor. Vi åkte dit med Siris kompis och hennes pappa, och vad berättar han? Om inte att han hade sett varningsskyltar nere på Mae phim stranden (den vi var på dagen innan) om just maneter. När vi har badat en liten stund, och Peter haft på sig simglasögonen och tittat i vattnen, så tro det eller ej, säger Peter att han sett en manet. Ja, vad ska man säga, man slutar aldrig förvånas, Mamma vet bäst. OCH lita på min magkänsla, för den stämmer oftast! Nu är det ju skönt att vi kan vara överens om även den saken, precis som vi är överens om ormarna.

Idag är det marknad på schemat. Vi tänkte åka in till Ban Phe med barnen och kika runt lite. Vi undviker stranden idag. Det känns som ett klokt beslut.

Målbrallan

Ah, nu är en hel skolvecka avklarad och det har gått så himla bra.
Siri trivs i klassen och Oscar trivs på förskolan. I fredags var en lite jobbig dag att lämna Oscar, då han var lite ledsen, men det händer ju även hemma i Sverige.
Vi har haft en rätt lugn vecka på kontoret också, det som ställer till det lite är tiden. När vi hämtar barnen i skolan/förskolan, det är då allt drar igång och vi måste vara online, men eftersom vi har så himla bra backup hemma så är det ändå inga problem.

Har funderat mycket på livskvalité under denna vecka och kommit fram till att det är precis det vi gör nu.
Njuter av livet! Njuter av barnen! Njuter av jobbet! (På ett helt annat sätt än hemma, där hamnade man i nån sorts dålig spiral med rutiner, mat, fritidssysslor osv)
Här är allt mycket enklare. Man nöjer sig med mindre och vi umgås mer tillsammans.
Vi har haft riktigt fina dagar och kvällar. I torsdags tog vi ett kvällsdopp i poolen. Det gör vi i o f varje kväll, men kvällen var så fin och jag är så himla tacksam att jag är här just nu.

Även om allt är toppen och vi njuter av livet, så är det skönt att vara inne i alla rutiner som hör vardagen till. Och den dagliga rutin jag saknat mest av allt på sista tiden är ändå träningen.
Visst, nu har jag inget gym att gå till, men man kan göra mycket ändå.
Simmar gör jag varje dag, om än mer vissa dagar och mindre andra, beroendes på hur mycket tid som finns över.
Att promenera kommer tyvärr gå bort. Jag såg fram emot en pw varje morgon efter att vi lämnat barnen och sedan kasta sig i poolen med några längder krål. Nu är det ju såhär att det finns mycket hundar här. Och som jag skrivit i tidigare inlägg är jag inte alls förtjust i hundar. Eller det är faktiskt inte sant. Jag gillar hundar och kan se dem på avstånd, och hemma i Sverige är man allt som oftast trygg (om man inte stöter på nån jobbig jävel i skogen) men här är hundarna överallt och antingen vaktar dem sina tomter eller så är dem hemlösa. Att promenera utanför våra murar är helt otänkbart. Vi bor i ett område med en mur runt hela stället och vakter som håller obehöriga (människor och hundar, dock ej katter, borta) så visst jag skulle kunna gå runt innanför murarna om jag vill känna mig safe.
Men har ändå med mig min pilatesboll så den är fint uppblåst här i huset.
I torsdags gjorde jag detta upplägg
5 varv
1:a varvet, 5 övningar
2:a varvet samma 5 + 1 till
3:e varvet samma 5 + 2 till
4:e varvet samma 5 + 3 till
5:e varvet samma 5 + 4 till.
Olika antal rep på olika övningar (mellan 10-20 st) och kom då fram till följande; ca 25 min av högintensiv träning
Totalt antal reps 425 st
Avslutade med ca 10 minuter simning, varvat 2 längder vanligt + 1 krål (totalt 20 längder)
Nu har jag sjuk träningsvärk i rumpa, mage och bröst. 💪

Detta började jag med i torsdags, så har endast hunnit med uppstarten av träningen. Men känns som en bra start och sedan vi kom hit har vi ändå fokuserat mycket på kosten. Allt blir så mycket enklare i ett land utan halvfabrikat och man måste göra all mat från grunden.
Mycket frukt har det blivit och fräscha luncher hemma i huset.

När vi höll på att packa våra kläder hemma i Sverige så tog jag med vissa av de kläder som jag inte kunnat ha i sommar. Jag tänkte att det är bra att ha med sig lite mål i garderoben, som kan motivera en till att verkligen göra det där träningspasset varje dag. Så nu hänger de där fint och 2 av de shorts jag inte kunde ha kan jag nu klämma i mig i.

I fredags tog jag och Peter sarangen till Ban Phe, närmsta större "ort" som ligger ca 25 min (om Peter kör, annars säkert 40 min om jag skulle köra) och skulle väl egentligen bara göra ett bankärende och köpa mat inför veckan. Men vi åkte förbi marknader och butiker och det slutade med att vi kom hem med kläder och leksaker till både oss och barnen. Jag, som är svag för mysbrallor (och då är thailand mysbrallan eller thaibrallans land) hittade såklart flera fina byxor. Köpte på mig ett par stycken, men vill inte prova på marknader, mest för att det är så sjukt varmt och man är klibbig på hela kroppen.
De finaste brallorna var ju såklart för små, så de får hamna bland de övriga kläderna och bli mina målbrallor.

Under helgen har vi badat mycket, både på stranden och i poolen. Stranden blir lite av ett helgnöje, mest för att man inte ska tröttna om man åker dit varje dag. Och även att man känner att man lyxar till det lite extra när det är helg. Vi har upptäckt en annan liten strand som vi tog oss till igår när vi åkte runt. Idag ska vi åka iväg åt ett annat håll och se vart vi hamnar. Det är så skönt att vi kan åka runt och upptäcka saker på egen hand med vår moppevagn.
Igår skulle vi gå ut och äta och det var så himla fin kväll, klar himmel och vi tänkte att vi kunde se solnedgången från stranden. Vi hittade en superbra restaurang. Man fick verkligen känslan av lyx. Både i maten, servicen och utsikten. Det enda som inte var lyx var priserna eftersom det var så billigt för att vara ett så fint ställe. Så med andra ord ett klockrent ställe.

Målet för veckan är träning varje dag. Jag har med mina boxningshandskar också och i bangkok köpte vi mitsar så det kommer bli ett och annat boxningspass med Peter också.

Skolstart!

Idag var den stora dagen kommen. Skolan börjar! Det har varit blandade känslor för Siris del och igår låg hon och grät och saknade sina kompisar och, allra mest, sina kusiner. Det hela började med något helt annat som hon var ledsen över, men jag misstänker att hon tänkte mycket på skolan som skulle börja och alla nervösa och helt okända känslor som flyter runt i den där lilla kroppen.
Själva har vi ju varit helt övertaggade och förväntansfulla och bara längtat. Men det är klart att det är massa både stora och små tankar när man flyttar till ett helt annat land och ska skaffa sig en helt ny bank med vänner, något som verkligen inte har varit bristvara hemma i Sverige.
Även om vi pratat mycket om detta så blev det väl inte verklighet förrän igår.
Oscar däremot, har nog inte förstått alls att han ska byta förskola. Det har i alla fall inte varit något som har tyngt honom. Men han tar verkligen efter sin storasyster i allt och igår vid sagostunden innan läggdags så satt han och pratade om hur mycket han saknade sin Mathilda, Nisse och Felicia på förskolan hemma i Sverige.
Vi har verkligen kommit in i semestersvängen med både morgontider och kvällstider, så att kliva upp innan klockan sju har inte hänt sedan vi kom hit. Men det sköna var att kliva upp innan klockan ringde i alla fall, och det är nog ett tecken på att även jag kände mig ganska förväntansfull, nyfiken och lite nervös inför vad det var vi hade gett oss in i.

Morgonen flöt ändå på riktigt bra och barnen ville verkligen komma iväg till skolan, so far so good.
Dagen idag var egentligen ingen vanlig dag. Det var upprop och presentation av lärare och elever.
I Siris gäng är de 6 st elever (mellan åk 1-6) för tillfället, vilket känns som en kanonstart. Det kommer komma fler elever senare under hösten så klasserna kommer delas upp.
I Oscars grupp var de fem tror jag, inkl Oscar så det kändes också kanonbra.
Jag tror att båda två kommer trivas jättebra och få många nya vänner genom året. Lärarna verkar också super och nu känns allt lite lugnare och stabilare i sinnet när man fått sätta sina första känslor på något man inte riktigt visste så mycket om.

Igår var den första dagen jag faktiskt frös. Vi var nere på stranden och som vanligt lekte Siri och Peter delfiner i vågorna, medans jag och Oscar höll oss i vadnivå och plaskade lite vid strandkanten, retade upp lite krabbor från sandhålen och letade efter snäckor.
Vi såg att det började svartna på himlen, men hade ändå en plan att åka till den lilla affären, där man kan hitta en och annan svensk produkt. Vårt mission; KALLES KAVIAR. Vi tuffade dit i vår sarang och handlade det nödvändigaste, inkl Kalles och gröna oliver, och sedan styrde vi vår kos hem. Det började att regna lite smått, till att övergå i ganska mycket regn. Peter brassade på med moppen och visst, det var ju skönt att komma hem fortare, men regnet piskade en i både ansikte och kropp och där satt vi i våra blöta saronger och badkläder, helt dyngsura, och frös en aning. Men vad gör väl det när man är i Thailand 😎.
Precis när vi hade kommit hit till byn, så pratade vi om ormar. Vi diskuterade om det finns orm i just detta område av Thailand, och kom fram till att det inte borde finnas så mycket orm här, men informerade ändå barnen om att vara försiktiga. Inte gå i högt gräs eller intill dikkanterna eller ge sig in i buskage osv, Peter tyckte jag bara skrämde barnen med att säga så, men jag tycker ändå att det är bättre att de ska veta vad de ska undvika, eftersom ett ormbett faktiskt kan betyda döden i detta land.
Jo, men vad är det vi stöter på i vår spurt hem i ösregnet. Om inte en orm. (Förhoppningsvis en väldigt död orm, men ändå för troligtvis bara några minuter tidigare, en livs LEVANDE orm)
Japp men då har vi fått svar på denna ovisshet. Så på med respekten för det Thailändska djurlivet. Framförallt regniga dagar, men självklart alla dagar, just in case.

Det känns ju i alla fall tryggt med fem katter på altanen som jagar bort de större djuren, och våra små miniödlor i taket som håller insekterna borta 😍.